Först var det bara tänkt att jag skulle ta en stillsam cykeltur, men när jag kom ner på gården tänkte jag; – ”Va’ fan, jag har ju ändå träningskläderna på mig”, så jag körde intervallträningen. Jag är ju fortfarande bara på andra veckan trots att jag varit igång med träningen i fyra.

Jag har ju haft två ”viloveckor” på grund av knäproblem (eller nåt) och de veckorna kändes kan jag säga, jag trodde jag skulle kollapsa efter drygt halva rundan. Bröstet gjorde ont, det kändes som jag inte fick något syre och blodsmaken infann sig i munnen. Jag var tvungen att pausa träningen och sätta mig ned på en parkbänk, jävlar vad dåligt jag mådde, det nästan flimrade för ögonen.

Efter ett par minuters vila gav jag mig dock fan på att klara rundan, det var bara en löp-intervall kvar så det vore ju helvete om jag inte skulle klara det. Det blev inget helvete, jag klarade det, men hjälp vad rädd jag var där ett tag.

Nu när jag sitter här och har ett varmt bad som väntar på mig är jag sjukt stolt över mig själv som inte kastade in handduken. På måndag kör jag igång med ”Vecka 3”, då ser intervallerna ut som följande;

• Jogga 90 sekunder
• Gå 90 sekunder
• Jogga 3 minuter (!)
• Gå 3 minuter

Efter dagens chock funderar jag på om jag inte ska börja om på vecka två igen bara för att få upp flåset igen. En sak som är säker är att jag behöver bättre skor, de jag har är rena promenadskor och inte gjord för allvarlig träning. Det är på grund av de dåliga skorna mina knän gör ont, det slår jag vad om.

› Inga kommentarer